NFF 1933-1960 av Rolle A

Norrby Fastighetsägareförening 50 år 1927-1977
Historik över Norrby Fastighetsägareförening de första trettio åren.
Av Roland Andersson

Försommaren år 1927 samlades några män vid affärstrappan för att diskutera och bilda en förening för tomtägare här på Norrby. De som var närvarande var följande: Fritz A Karlsson, Hjalmar Hellström, Karl Malmberg, Hugo Ekström, Martin Andersson samt Erik Bölja. Vid föreningens bildande anslöt sig mangrant 18 st tomtägare och årsavgiften beslöts att vara tre kronor per år. År 1930 hade anslutningen ökat till 54 st medlemmar.

Protokollsboken från 1927-1939 är ej anträffbar i detta ögonblick, kanske någon gammal medlem har den i sina gömmor (under rubrik Mer historik finns mer information).

1933
På våren då jag för första gången kom till Norrby så var det som att komma ut på rena landsbygden. När tåget stannade vid Drefvikens station fanns det en pil där som visade vägen till båtbryggan, där fanns det en färja som väntade på resenärerna till Norrby- Dalen- och Vändelsö Gård.
Färjan tuffade iväg med oss och avgiften var 10 öre enkel resa till Norrby Holme. När vi kommo till Norrby Holme så var det som att komma till en urskog, bara alar, aspar och björkar. På den tiden var Holmen en riktig Holme i sjön Drevviken. Från sluttningen på Holmen gick det en pampig vitmålad bro över till nuvarande parkeringen.
Under högsommaren då vattnet blev lägre kunde man gå bredvid bron, denna bro underhölls av Stockholm Nynäs Järnvägar likaså bryggorna.
På Norrby var det åkrar och ängar litet varstans, kor och hästar gick och betade överallt. Den gård som då drev jordbruket här hette Norrby Gård, en mycket gammal gård med anor från slutet av 1700-talet.
När logen till gården revs någon gång på 60-talet fanss det inristat i stockarna hur mycket säd de fått genom åren, det äldsta dato jag såg var år 1815 men det kanske fanns tidigare dato som jag ej såg.
På den tiden hade Norrby två stycken affärer Åke Thyllströms sommaraffär och Böljas affär som var öppen året runt.

1939
Det drar ihop sig till midsommar och en ny dansbana håller på att se dagens ljus på Holmen, det är Kalle Blomqvist och Bertil Kjellstedt som är basar för jobbet, de sågar och spikar nästan både dag och natt. Tidigare under åren vid dåligt väder hade föreningen haft logdanser på Norrby loge, det var en tjusig sak att höra och se Norrbyborna dansa där på lövad loge. På hösten kom det svarta moln på horisonten, det var en början till ett nytt krig, förvirringen var stor när det gällde inkallelser till försvaret.

1940-1941
Vi hade våra sedvanliga fester på Holmen. Midsommar, Högsommar och Höstfester. Men stämningen var ej som den brukade vara, den var aningen dyster av naturliga skäl. Midsommaraftonen detta år blev väldigt kall, temperaturen sjönk på kvällen ned till +2 grader och jag tände eldar på Holmen så att de dansande kunde värma sig. Musiken fick ett strålelement på estraden så att deras fingrar ej skulle stelna för mycket.

1942
Våren detta år lät vänta på sig. Jag fick över isen till Drefvikens station den 30 april och isen var kvar i sjön till den 15 maj.
Den dåvarande styrelsen fick på årsmötet i uppdrag av mötet att sätta namn på våra vägar. Det valdes en kommitté mest bestående av damer som fick i uppdrag att klara av detta, valda blevo: Ruth Warrnicke, Märta Kjellstedt, Lisa Wall, Frida Lindkvist, Malla Svahn m m. De gjorde ett mycket gott arbete vilket man kan se än idag efter våra vägar.

1943
På våren bildades en vägförening i Handen som samtidigt skulle göra Norrbys vägar farbara vinter och sommar. Representant för Norrby blev Helge Svahn han offrade mycket av sin fritid på att kämpa för Norrby och dess vägar.
Vid midsommar beslöt damerna här i Norrby att bilda en klubb och ändamålet med den skulle vara att de stickade, sydde och virkade långa höst- och vinterkvällar för att nästkommande midsommar i samband med föreningen ha en egen tombola på sina sydda alster till vinster i tombolan.
Klubben bildades med namnet Norrby Damklubb och avkastningen från tombolan skulle gå oavkortat till väglyse här i Norrby.
Klubben bestod av följande damer (som jag minns): Astrid Johansson, Rut Warrnicke, Märta Kjellstedt, Anna Jonsson, Magnhild (Malla) Svahn, Frida Lindkvist, Aina Andersson, Fru Åkerblom, Naimi Blomkvist, Svea Söderberg, Astrid Georige, Svea Gustavsson, Märta Linderholm, Dina Karlsson m fl. De kom överens att turas om att ha sykvällar hos varandra och på så sätt blev det en mycket god sammanhållning och arbetet gav lön för mödan vilket visade sig senare.

1944
Det är fortfarande krig och elände runt Sveriges knutar.
En nyhet har vi fått, styrelsen beslutade om uppsättande av en telefonkiosk vid affären, det var många som fick nytta och glädje av denna.
På årsmötet beslöts att Norrby Tomtägareförening skulle omkristnas till Norrby Fastighetsägareförening, det låter mer värdigt ansåg styrelsen.
Trädgårdsmästaren Alvar Englund donerade en flaggstång som skulle uppsättas på Holmen. Nu när vår färja sedan krigets utbrott slutat gå mellan bryggorna så är en brofråga aktuell (Färjan såldes till Apotekarnas Mineralvattens AB för att sättas in som ölbåt mellan holmar och skär i vår skärgård). Den tänkta bron över Drevviken skulle belöpa sig på en kostnad av 20.000 kronor mötet beslöt att bordlägga frågan till nästkommande årsmöte, då kanske frågan mognat mer.
Norrby Damklubb har haft sin första midsommarfest med strykande åtgång på sina alster i tombolan.

22 juli 1945
Norrby Damklubb har nått sitt första mål, väglyse börjar att uppsättas lite här och där, det har gått undan värre. Flinka fingrar har stickat och sytt och i deras kassa fanns det nu 2.371:21 kronor.
Föreningen har genom Sixten Linderholm fått en flagga av styrelsen för Svenska Flaggans Dag som nu skall hissas på Holmen. Åke Tyllström hade dagen till ära sammansatt ett tal för flaggan.
Brofrågan över Drevviken nedlades på grund av saknat kapital.

Åke Tyllströms tal till flaggan
Kära vänner
Sedan vi nu klätt vår midsommarstång, är det ännu en sak, eller rättare sagt två som vi tillsammans skola göra, innan vi alla, unga och gamla tar i ring omkring den till första midsommardansen.
För det första skall vi väl allesamman hälsa varandra hjärtligt välkomna till vår vackra holme. Ånyo har vi den ofattbara stora förmånen och glädjen att få fira en svensk midsommar i ett fritt och fredligt Sverige, och därför må vi tacka alla goda gåvors givare.
Vi har också en annan anledning till att vara glada denna midsommar. Som vi alla ser har vi här på Holmen fått en ståtlig flaggstång, en sak som under många år varit ett av Norrbybornas många önskemål.
På den skall vi nu om en liten stund hissa Norrbybornas egen flagga. Den flaggan är en gåva från Föreningen för Svenska Flaggans dag, till vilken Fastighetsägareföreningens styrelse insänt en ansökan om att få en svensk flagga att användas vid högtidliga tillfällen.
Det är mig en kär plikt att till Föreningen för Svenska Flaggans dag få framföra tomtägarnas tack, liksom till herr Englund som skänkt flaggstången och till herr Holts som bekostat målningen m m. Ett hjärtligt tack till dem för deras generösa och välkomna gåvor till vår gemensamma trevnad.
Jag vill också tacka föreningens styrelse för deras initiativ samt dem inom och utom nöjeskommittén som varit med och utfört det ”grundläggande” arbete vid flaggstångens resande m m.
Men till en riktig flaggstång hör även en förgylld knopp. En sådan har även vår flaggstång, och nu är det meningen att vi alla, allt efter råd och lägenhet skall vara med och ge en liten slant, som gärna får vara större, för att på så sätt ge var och en tillfälle att få del, om också en liten del i vår flagga och stång.
Sveriges flagga, det är symbolen för Sveriges land, med allt vad däri ryms av minnen av gångna släktleds arbete för att skapa trygghet och bärgning för oss alla och våra efterkommande, men den är också symbolen som manar oss att allt framgent sätta lag och rätt före laglöshet och orätt, och så länge så sker kunna vi med högburna huvuden samlas under vår kära svenska flagga.
Jag bjuder alltså, att vår flagga för första gången må gå i topp.
/Flaggan hissas under det att Hugo Alfvéns ”Sveriges Flagga” spelades på grammofon med förstärkning/
Vi utbringar nu ett fyrfaldigt levene för vårt Sverige och dess flagga. Det leve.

1946
Det har dragits lyse till Holmen, tidigare när föreningen skulle ha fester så fick kabel dragas över sundet.
Lyset drogs från Eugen Hammarqvists sommarstuga på Strandstigen, det var en kabelrulle på 250 meter kabel som två man fick bära mellan sig och rulla ut och efter kom en man och lade upp den så att den ej låg i vattnet. Det var det värsta jobb vi hade när lyset skulle dragas, det var att gå över vassruggar och myrmark och alltid blev vi genomvåta om fötterna.
Drevviksstafetten är åter aktuell, för Norrby ställde följande upp:
Rodd Rune Sundström, löpning Sune Fröroth, cykel Kurre Lindgren, löpning Malte Larsson och simning Sune Hammarqvist
I Drevviksstafetten deltog Vega, Söderhagen, Länna Drevviken med vardera 5 man.
Grenarna var 800 m rodd, 250 m löpning, 2 km cykling, 200 m löpning och 100 m simning. Norrby tog hem en inteckning i Vandringspriset.

26 oktober 1946
Norrby har fått fyrtio ljuspunkter på sina vägar och lyset skall för första gången tändas. Hela Norrbys befolkning är på benen och samlade vid Håkanssons affärstrappa för att deltaga i en stor händelse, det har kommit en reporter och en kameraman från Stockholms Tidning för att vara med om den stora stunden då lyset tändes för första gången på vägarna.

Referat från Stockholms Tidning den 27 oktober följer.
”Aderton damer ”sydde” till Norrby till ett ”upplyst” samhälle.
Den 26 oktober 1946 kl 17.30 blev ett historiskt klockslag i det lilla Södertörnssamhället Norrby, Då vred nämligen samhällets ”ålderman” Frida Lindkvist för fösta gången på den elektriska utomhusbelysningen. Hittills har det varit mörkt och ruggigt i det lilla samhället, men från och med lördagkvällen sprider 40 lampor ljus över de 40 ”övervintrande” familjerna. På sommaren bor nämligen 200 personer på platsen.
Att man fått ljus i samhället beror på Norrby Damklubb, en energisk sammanslutning på 18 damer, som för tre år sedan satte sitt mål att sy, sticka och handarbeta ihop de 3.000 kronor som behövdes. De återstående 2.000 kronor som installationen kostade, har man fått av Norrby Fastighetsägareförening, vars kassör Helge Svahn får dela den äran med chefen för Billiga Tomter som skjutit till huvudparten.
Ett par minuter före 17.30 var det fortfarande mörkt i Norrby, men nere på torget hos handlaren var hela byn som tillhör Österhaninge kommun, församlade i förhoppningsfylld tystnad inför det väntande undret som skulle ske.
Först tog Fastighetsägareföreningens ordförande Nils Warrnicke till orda, han hälsade välkommen och tackade damerna för deras energiska arbete. Varpå överlärare Sixten Linderholm lade ut texten om ”Norrbys mörka tid” och läste Frödings dikter, så att man kom i den rätta stämningen.
Men så med ens blev det alldeles tyst och fru Frida Lindkvist, som utnämnts till Norrbys Lucia för 1946, skred under andlös tystnad fram till transformatorn och vred på strömmen. På en enda gång brast jublet löst och de förut så mörka vägarna strålade i ljus. Man hurrade och efter en stund när man beundrat lamporna gick man hem för att klä om till Luciafesten, som hölls hemma hos kassören Svahn och räckte till långt fram på morgonen kanske t o m solen hann gå upp.
På måndag träffas Norrby Damklubb igen och då skall man sätta igång att handarbeta ihop pengar till ”minst dubbelt så många lampor” till vägarna på Norrby. Driften av vägbelysningen skall övertas av Handenområdets vägförening, men damerna skall skjuta till pengar.
Det var många glada utrop, då ljuset tändes och släpptes på. ”Nu behöver vi inte vara rädda längre”! Nu törs man gå ensam! Oh, så roligt för barnen! Och med inte så lite stolthet i rösten påpekade styrman Lambert Söderberg: Nu har Norrby blivit ett upplyst samhälle.”
Crona
Denna artikel i tidningen var damerna fullt berättigade till. Även detta år tog Norrby hem segern i Drevviksstafetten.

1947
Norrby Fastighetsägareförening inköper två tomter (som numera är fotbollsplan) för kronor 7.185:-.
Norrby Damklubb anser sig ha gjort ett gott arbete och tanken på att upphöra med sin verksamhet ligger i luften. Norrby Fastighetsägareförening får mottaga kronor 3.000 från Damklubben som en gåva att kunna köpa tomterna för.
De udda pengar som Damklubben hade kvar skulle vara till en teaterafton och en liten vickning (det var dom välförtjänta av).
Föreningen ombesörjer trädbeskärning och besprutning för alla medlemmar som har intresse för detta, bas för jobbet var Nils Warrnicke.

31 juli 1948
På försommaren dryftades frågan om inte föreningen skulle ha ett emblem att sätta på medlemmarnas tomter och täppor, fru Wenngren var den som föreslog att runstenen öster om Täckeråkers Gård skulle ha en plats på märket.
Sagt och gjort den 31 juli 1948 fick herr Widen i uppdrag av styrelsen att låta gjuta och färglägga 250 st märken till föreningen. Detta var föreningen mycket glada för eftersom herr Widen kunde ordna detta till en någorlunda billig penning.

1949
Norrby Damklubb har åter en högsommarfest på Holmen och deras tombola är späckad av hemgjorda alster och de pengar som blev över när allt var betalt skulle tillfalla Norrby Ungdomar och dess verksamhet.
Besprutningen har upphört beroende på elakt förtal från icke medlemmar. Styrelsen beslutade att Wiktor Andersson mot betalning skulle fortsätta bespruta träd till medlemmar om intresse fanns.

1950
Drevviksstafetten har åter gått av stapeln och Norrbygänget tog hem vandringspriset för gott (det var en tennskål).
Anton Strömvall och Nordvall vill omgående sätta igång och göra en tennisplan på Holmen.
Styrelsen ger sitt tillstånd därtill, men ej med ekonomiskt stöd, de anser att denna sport tillhör överklassen. Första veckan var anslutningen stor för det nya objektet, man lånade lastbilar och hämtade mosand från Handen som de fick gratis. Anton Strömvall inköpte långa järnrör som skulle vara till inhägnad av banan. Som så mycket annat som beslutats och bestämts så rann även detta projekt ut i sanden.
På årsmötet söndagen den 16 juli valdes Helge Svahn till ordförande för mötet. Styrelsen rapporterade om tomtköpet och om lånet som nu var överfört till Österhaninge Kommun, och att amorteringen var frivillig. Fritz Karlsson föreslog en amortering på 200:- om året. Mötet biföll. Skrivelse från Maja Degerland om öppnande av butik i deras fastighet Norrbyvägen 48 upplästes, mötet beslöt att ge styrelsen i uppdrag att vidare analysera och undersöka den saken.
Från ett flertal medlemmar hade en skrivelse kommit med förfrågan, om föreningen ställer sig bakom deras krav till Billiga Tomter att tvinga dem iordningställa oframkomliga vägar till deras tomter. Föreningsstyrelsen ställde sig positiv till skrivelsen och utsåg Anton Strömvall att kontakta Ros af Hjälmsäter.
Billiga Tomter AB svarade Anton Strömvall att det ej fanns något arbetstillstånd för dem att göra detta arbete.
Styrelsen lät sig nöjas med detta och lovade undersöka saken närmare. Förslag från Sigfrid Olsson att en kommitté skulle bildas för att tillsätta nummer på våra vägar, jämna på höger sida och ojämna på den vänstra sidan. Det skulle bli till stor nytta för dem som ej känner till samhället, likaså för leverantörer och sjuktransporter.
Detta förslag godtogs mycket positivt av styrelsen och medlemmarna, det beslöt att omgående välja en kommitté för detta arbete. Valda i kommittén blevo Sigfrid Olsson, Lambert Söderberg samt Orvar Fredberg.

1951
Angående simundervisning på Holmen vädjade rektor Lindberg till föreningen om möjlighet fanns att bygga en brygga till pontonerna för att underlätta simundervisningen för barnen. Mötet beslöt att en sådan skulle omgående tillverkas och vara i sjön i god tid innan simskolan började.

1952
Herr Warrnicke ansåg att tiden var mogen för ändring i arbetsförhållandena angående Holmen, då ett arbete för allas trevnad skall utföras kommer de få som alltid är villiga, övriga bara njuter frukterna av det färdiga arbetet. Warrnicke föreslog därför en skälig timpenning för de som ville utföra jobben. Kalle Blomqvist och Bertil Kjellstedt sade sig vara villiga till det, förslaget godkändes.
Förslag om byggandet av trampolin på den gamla stenkistan där bryggan låg förut diskuterades. Det visade sig sedemera att det var för grunt vatten vid bryggan för nämnda torn och att det skulle kunna bli svåra olyckor för de badandes vidkommande om arbetet fullföljdes. Sigfrid Olsson ansåg att Holmen skulle förlora sin skönhet om ett torn byggdes där.

1953
Beträffande en skrivelse från styrelsen till Haninge Konsumtionsförening med erbjudandet av tomtmark för filial i Norrby, framhöll Helge Svahn att undertecknade föreslagit att dela föreningens tomter på längden, så att minsta möjliga remsa längs vägen avsåldes.
A) K Blomkvist framhöll att tomterna var avsedda för en hembygdsgård.
B) Egon Sergler undrade om det ej fanns andra tomter som Konsum kunde köpa.
C) Hjalmar Hellström föreslog att uthyrning var bra, men ej försäljning av tomterna.
D) Sigfrid Olsson föreslog en byggnad som kunde vara både hembygdsgård, samlingslokal och affärslokal för uthyrning.
E) Åke Tyllström trodde inte att Konsum skulle hyra.
F) Anton Strömvall föreslog styrelsen att närmare undersöka vilka andra möjligheter som fanns.
G) John Gustavsson är ej glad åt intrång på tomterna, men är trött på affärsverksamheten i Norrby, som den nu är.
H) Kajsa Sundström och Signe Tyllström föreslog föreningen att försöka få igång en liten affär i Degerlands Fastighetslokal.
I) Hjalmar Hellström frågade vem som ”inte ger tillstånd” han visste inte någon myndighet, som kan neka till drivande av affär, då den affärsdrivande hade handelsrättigheter.
J) Egon Sergler tog för givet att till branschorganisationens kartell anslutna medlemmar står bakom, och att vi med hundraprocentig anslutning får slut på detta motstånd. Skulle befintlig lokal vara för liten kunde den kanske byggas ut.
K) Beslöts att styrelsen skulle få handlingsfrihet i frågan, dock betrakta den ursprungliga avsikten med föreningstomterna.
L) Helge Svahn framhöll att ”Konsum” per telefon meddelat att de för närvarande inte kunde investera mera i nya lokaler, men om de kunde återkomma i framtiden.

1954
På årsmötet i augusti dryftades frågan om möjligheten till bevattning av medlemmarnas tomter. Den frågan var positiv, Nils Warrnicke, Harald Ljunggren, Sven Seward fick i uppdrag av mötet att infordra offerter på kostnaden för en pumpanläggning på ”Holmen”.

1955
Vattenfrågan togs åter upp på mötet till behandling, och där meddelade vattenkommittén följande. Det måste vara ett visst antal fastighetsägare som tecknar sig för vatten, Nils Warrnicke och Harald Ljunggren försöker i förtvivlan att få ihop minst tjugofem medlemmar, och det lyckades så småningom och arbetet med vattenfrågan fortsätter.

1956
Hjalmar Hellström föreslår styrelsen att till kommande möten alla som har flaggor med stänger på sina tomter skall hissa dessa då det är årsmöte. På så vis ser och förstår alla att det är något särskilt på gång.
Förslag till styrelsen att författa ett anslag om att minska ned hastigheten på den genomgående trafiken genom Norrby, en olycka kan så lätt hända emedan det finns många småbarn här.

1957
Nils Warrnicke rapporterade i stora drag om sommarvattnet att det fordras minst ett hundra medlemmar för att komma ned till en kostnad av kronor 400:- per medlem (skall avses som en anslutningsavgift). Om det till dessa ledningar anslutes brandposter torde föreningen kunna räkna med visst bidrag från Österhaninge Kommun.

År 1960 var ett minnesrikt år då kom det efterlängtade sjövattnet till våra tomter, man kunde vattna och duscha på egen tomt och det hela var till stor förnöjelse för alla de som tecknat sig för detta sjövatten. De herrar som kom upp med denna strålande idé skall alla ha ett varmt tack.
Männen var: Nils Warrnicke, Harald Ljunggren och Sven Seward.

Ett hjärtligt tack från Rolle (Roland Andersson)

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *